Hur som helst. Exakt fyra veckor har gått sedan jag inledde detta experiment med periodisk fasta. Jag använder periodisk fasta som ett verktyg för att gå ner i vikt. Det innebär att jag är noga med att sex av veckans dagar ligga på ett energiunderskott, den sjunde dagen ligger jag på ett överskott. De dagar jag ligger på underskott så är underskottet ungefär på mellan 500 och 800 kcal, den sjunde dagen ligger jag cirka 1 000 kcal över normalt intag, alltså cirka 4 000 kcal. Anledningen att jag valt att ha en överskottsdag är för att behålla motivationen, det är ganska så gott att ha den dagen att se fram emot varje vecka, och veta att det är ok att släppa lite på disciplinen. Det finns dock ingen anledning att grisäta under denna lite mer fria dag, men varför inte unna sig en chokladkaka och några cheeseburgare om det är vad man gillar. I de protokoll man kan hitta för periodisk fasta, exempelvis leangains, kan jag egentligen inte komma på att jag sett rekommendationen att ha en dag i veckan lite friare mobile casino gaming statistics, det är ett eget påfund – med andra ord och inget som skall lastas originaluppläggen. Till syvende och sisdt så hamnar jag ändå i en position där jag ärligt måste säga att jag inte vet. Nu har jag inte följt debatten som kroppens förmåga att absorbera mer är 30 gram protein per måltid under det senaste året så jag vet faktiskt inte åt vilket håll det lutar. Om 30 gramsprofeterna har rätt så är periodisk fasta sannolikt inget att pyssla med för personer som styrketränar. Det slår undan benen på hela idéen om så skulle vara fallet. Mer hade alltså kunnat göras som förberedelser inför detta experiment med periodisk fasta. Det är om inte annat en bra lärdom inför nästa eventuella experiment – att ha lite bättre koll på med vilka förutsättningar men går in. Det gör det så mycket enklare att värdera slutresultatet. #3: Svårigheter att få i sig tillräckligt med protein. Detta är den enda negativa erfarenhet jag så här långt kunnat dra. Bakgrunden är att jag är djupt troende i frågan om protein och träning. Det är min övertygelse att en person som tränar har ett väsentligt högre proteinbehov än en person som inte tränar. I mitt fall handlar det om att sikta på att få i sig 2 gram protein per kilo kroppsvikt/dygn. Det innebär någonstans mellan 230-240 gram protein per dygn för mig, en inte alldeles snål mängd, men i förhållande till många andra tränande ändock förhållandevis moderat. Att få i sig 240 gram protein på två, max tre måltider som hinns med under ett ätfönster är en utmaning. Om jag får i mig tre mål under ett ätfönster så innebär det att varje mål måste innehålla 80 gram protein, om jag bara hinner med två mål så innebär det att jag måste trycka i mig 120 gram vid varje måltid. 80 gram per måltid är görligt, 120 gram är ganska så svårt. Dessutom finns den ständiga diskussionen kring hur mycket protein kroppen klarar att ta upp vid ett givet tillfälle. Det som hävdar att så är fallet brukar säga att 30 gram protein vid ett och samma tillfälle är maximalt vad kroppen kan ta upp, resten matar man bara kråkorna med. Motståndarna till denna tes säger att det där bara är trams. Att det vore en evolutionär katastrof för människan och andra däggdjur om hennes kropp bara förmådde ta upp en liten del av det hon stoppar i sig. Historiskt sätt har det absolut inte varit givet när nästa måltid kommer att vara möjlig. Man kan anta att människan historiskt därför passat på att stoppa i sig så mycket näring han eller hon bara orkat vid de tillfällen det funnits tillgång till mat. Om det då förhållit sig som så att deras kroppar endast kunnat ta upp en liten del av det som åts hade det varit att betrakta som ett oerhört slöseri med energi. Människan älskat förvisso att slösa med energi, men naturen och våra kroppar avskyr det. Tillbaka till mig och mina proteinproblem. Min upplevelse när jag kör periodisk fasta är alltså att jag inte får i mig den mängd protein jag skulle vilja få i mig per dag. Helgerna, när jag är ledig är det inga större problem, det är i veckorna när PF kombineras med arbete som problemen uppstår. Jag kan helt enkelt inte kila iväg stup i kvarten och tugga i mig en burk keso, utan måste förlita mig till jättemåltiderna med 80-120 gram protein. Det innebär minst 500 gram kött, fisk eller fågel per måltid spelautomater online news, per dag – ett kilo. Jag har faktiskt skickat iväg en fråga kring detta till en av världens främsta experter på periodisk fasta, skulle jag få ett svar så återkommer jag med det här. BMR är nästan ännu svårare att uppskatta anser jag. Det jag vet är att jag har ganska så kass ämnesomsättning. Trots min vikt (116-120 kilo, 185 cm lång) så tenderar jag att gå upp i fettvikt så fort jag ligger över 3 000 kcal/dygn. Rent generellt så tror jag faktiskt att de här generella siffrorna man ser om BMR för olika åldersgrupper online casino sverige zoo, kön och storlekar är lite väl bra tilltagna, framförallt när det läggs till en multiplikator som skall representera aktivitetsnivå. Min BMR tillsammans med den multiplikator som stämmer bäst på min aktivitetsnivå säger att jag har ett dygnsbehov på 3 600 kalorier för att bibehålla min vikt. Jag vet av erfarenhet att det inte stämmer, på 3 600 kcal/dygn går jag tämligen snabbt upp i vikt. Jag bibehåller min kroppsvikt på cirka 2 800-3 000 kcal/dygn. Du kan testa göra en egen BMR här. Ett av de fel jag gjort under detta experiment är att jag, sannolikt, legat lite för lågt på kolhydrater. Anledningen till detta är att jag vill boosta igång fettförbränningen snabbt. Jag ville göra slut på all glukos så att kroppen skulle hämta sin energi från fett. Detta var ett feltänk av ett par olika anledningar. Dels för att ett lågt intag av kolhydrater tenderar att göra mig väsentligt svagare på gymmet och därför bidrar till att jag förlorar mer muskelmassa än vad som skulle kunna vara fallet. Dels för att det inte handlar om kolhydrater, glukos och insulin, utan om energi ut i förhållande till energi in. Eventuellt har jag även generellt legat lite väl lågt med mina kalorier, också det ett medvetet (men kanske korkat) drag för att komma i gång snabbare. Man kan tycka att jag borde veta bättre. #4 Välmående. I princip allt jag läst om periodisk fasta så har skribenter hela tiden återkommit till hur bra de mår när de kör PF. Jag är den förste att skriva under på detta. Välmåendet är absolut bättre nu än vad det var med en mer “vanlig” kosthållning. Det är inte alldeles enkelt att konkret beskriva den ökade känslan av välmående. I allmänna ordalag så handlar det om att jag upplever en högre energinivå under dagen, tanken känns klarare och sömnen verkar vara djupare. Under de två senaste veckorna har jag sovit i snitt sex timmar per natt och vaknat utvilad och haft bra med energi under hela dagen. Upplever inte heller några dippar under eftermiddagarna utan energinivån känns kontinuerligt stabil. Däremot så har jag blivit ovanligt trött på kvällarna, jag är normalt sett en kvällsmänniska som kan sitta uppe hur länge som helst men under de sista veckorna har jag börjat klippa med ögonen redan runt 22-23. barnskor storleksguide samarbetet är en del av villa inga pojkar tillåts urval av damskor. De är där de är för sina lätta och platta yttersulor. En utredning av 15 procent är ganska standard. Se Jag behöver inte titta på ditt ansikte första sak på morgonen, eftersom jag inte dejta dig. Nike Air Force 1 Låg Easter Hunt 3 Dam Vit Rosa Grå Billigt Det är en fantastisk fuktkräm med barn billiga Nike Air Max anti aging egenskaper. vermillion, nike storlekar middleton parade en lk [Fortfarande], hela vår verksamhet förbättras, och det beror på att vi gör ett bättre jobb än vi var förra året med varuexponering. Det bultande trottoaren för en timme eller två är svårt med strumpor, så du behöver en strumpa kör som kan ta det. rex shutterstock. fanns det specialdesignade sneaker samlingar från bäckar, alife Rivington klubb och ASIC. nike air max ld zero rea Han rusade efter byte på två bakbenen och slet hans offer isär med massiva käkar. nya koncept, nya idéer. barnskor storleksguide nedräkning till #metgala 2015 med Kendall Jenner + costafrancisco. som dominerar i vissa kategorier som hjälper till att skilja sig från andra. barnskor storleksguide Tyvärr, på grund av dessa faktorer spelautomater online rpg, återförsäljare som vill komma in i. hon får mycket stilla medan jag tillämpa lotion innan sängen, sedan tar hon flaskan i huset för köp billiga Nike Air Max skor flicka rea dag. låt oss sätta den religiösa delen av debatten för ett ögonblick, kommer det att finnas tid för det senare. nike air max ld zero rea en inre lagerbana 200 meter utrustade med hydrauliska hissar så kan justeras för att rymma en mängd olika aktiviteter kommer. "Det visar att folk inte bara handlar om deras sätt att arbeta", sade han. nike air max ld zero rea dålig aleah hade en ganska grov graviditet tack vare det faktum att hon är diabetiker (ungefär som tonåring mamma 3s mackenzie Douthit) Skivorna ska vara parallella och placerade 24 inches isär. finns det några konsumentmarknader du fortfarande hopp om att växa? nike storlekar Om du känner dig kaxig, inte ta denna vändning; det är en del av de fem mil kurs som används av college löpare. Hundar älskar att spela den här sporten och valpar kan införas till sporten genom sport träningar Nike Air Max billig lure coursing. Nike Air Force 1 07 LV8 AS QS Män och Kvinnor Skor Det finns sätt att babyproof ditt hem ", säger Stone. Värm upp tummarna så att du är redo för att skriva en recension på Yelps mobilapp! It turned out that they were on the other side of the water from Punta Arenas. A tour of the like that 10-12 hours of driving time or if you took a boat that was once in the morning and once in the evening. I had no opportunity to catch that today. Ett schema gjordes där jag skulle spendera 12 dagar i Patagonien (Chile och Argentina) och 10 dagar i Atacama öknen och saltöknen i Bolivia. Förutom att ordna med flygresor, hyrbilar och boende så gjorde jag också en plan för exakt vad jag skulle fotografera vilken dag och exakt vilken plats jag skulle befinna mig på när. Efter mycket research så hade jag bestämt mig för att hyra en bil och köra på egen hand i Patagonien samt campa där för att verkligen kunna komma nära motiven medan jag anlitade en chaufför för Atacama och Bolivia (vilket var rätt smart med tanke på de obefintliga vägarna där) och bo på hotell den delen av resan. Kändes lite väl riskfyllt att tälta i öknen på 4500 m höjd utan tillgång till el, vatten, mobiltäckning eller service. But when it gets light the rain clouds are so heavy over the mountains that you can’t see anything. So I give up and start walking down again. Such a shame! I climb over rocks and try to make my way down. Suddenly a fox is standing in front of me. Will it attack me? I make myself big and try to play confident. Grab a rock in my hand mobile 4g wireless internet, just in case. The fox begins to walk away. I stand there for a while until it disappeared from sight. But soon it reappears. I don’t feel scared. So I start to follow the fox. This feels good! Now I have a goal in any case. Lol! När det var dags för lunch dukade Alfredo upp såhär fint på de locations vi befann oss på. Nästa dag ägnades åt bergsklättring hela dagen och vi fotograferade lite bilder under det men det var mest Roberto handy casino 360, min guide som fotograferade för jag hade fullt upp att försöka hålla mig kvar på väggen så jag kunde inte riktigt hålla en kamera också. Men jag tänker att i framtiden, när man blir lite bättre så kommer klätterskills göra att man kan få unika bilder som landskapsfotograf. När jag ser bilder som ex Max Rive tagit så tänker jag ändå på hans skills som ”mountain photographer” och hur han får unika vinklar i sina bilder eftersom han kan ta sig till platser som kanske inte alla kan. Han klättrar upp på berg och ger den där efforten som behövs. Det inspirerar mig. Jag vill också vara en sådan fotograf. Jag vill inte vara en bekväm fotograf. Så när jag är halvvägs upp på en sex multipitch led faller och slår mig hårt i berget så blir det en mental kamp att sedan ta sig upp till toppen. Men jag gör det. Och den erfarenheten och den styrkan jag vinner på det är något som bara kan vara positivt för mig som landskapsfotograf. Att känna att jag kan klara det. Väl framme i Punta Arenas så fanns inte mitt bagage någonstans. Inte heller British Navy killens eller sådär tjugo andra personers bagage. Jag fick lite ont i magen eftersom min plan innebar att jag skulle lämna Punta Arenas redan tidigt dagen efter och nu visste jag inte om jag skulle hinna få mitt bagage innan dess. Men inget att deppa ihop över, det löser sig säkert! Jag förstod på förhand att en guidad tour inte skulle vara samma sak som att utforska på egen hand. Men hur dåligt kan det bli? Vi ska ju ändå åka till dessa fantastiska platser jag ville fotografera på. Första touren skulle gå till Moon Valley. Ett dramatiskt ökenlandskap med berg och sand. Jag hade sett helt otroliga bilder på fullmånen därifrån (även om det inte skulle gå den här gången för månen var smalare än jag någonsin sett den). Sådär 6 timmar senare är jag där. Jag hade sett en bild som någon Instagram fotograf tagit på vägen med hela bergsmassivet med Mt Fitz Roy och kände att en sådan bild ville jag också ta. Lång raksträcka och sedan bergen i bakgrunden. När jag körde längs vägen kände jag mig lite för lat för att stanna bilen och gå ur och ta bilden så jag saktade in (det var ingen annan trafik), körde i mitten av vägen och fotograferade samtidigt. Precis sådär som man inte ska göra! Men jag var så himla trött. Större delen av bilresan var på en dålig grusväg och efter gårdagens ansträngning och oregelbundna sömn så var jag helt slut. We visit places that are more intense than I ever imagined and I’m in photographer-heaven. If this is what it means to be a landscape photographer handy casino dice, I love it! The sunset is okay, a little cloudy and not super spectacular light yet so much better than the last time I was up there. I feel very happy with the decision to have made the effort to go up again. I also try to think about when you shoot landscapes, you want the eye to be able to move across the picture when you look at it. A landscape composed of many eye-catchers, and that is precisely what defines a landscape. How the different objects and elements in the picture relate to each other. Once the sun was gone I put out my sleeping pad and sleeping bag and fall asleep almost immediately. Wake up after an hour and there is a starry night as I photograph some constellations with the camera, leaning on a stone before I fall asleep again after having felt a bit worried about ”mountain lions”. I saw a mountain lion along the way earlier in the day when I was driving. But try not to think too much about it. Sedan måste jag erkänna att jag tjuvstartade det här projektet några veckor tidigare genom att gå till gymmet och gå i maximal uppförsbacke på löpbandet med 20 kg i en ryggsäck på ryggen någon timma per vecka för att förbereda mig rent fysiskt inför den utmaning som skulle komma. Något jag är extremt tacksam över då jag tidigare bestigit berg helt oförberedd och det lett till att jag blivit helt slut efteråt. Och då har det bara varit dagsturer. Nu ska jag vara ute i nästan två veckor i Patagonien. Och är det något annat jag har lärt mig när det gäller landskapsfoto så är det att man inte får vara lat. Om den bästa vinkeln är uppe på den där kullen och det tar en timma att gå upp där så är det vad man gör. Och jag är väldigt van vid att fotografera snabbt. När man fotograferar konserter så får man fotografera de tre första låtarna och sedan är det över. När man tar porträttbilder under en intervju har man typ en minut på sig. Men med landskapsfoto får man inte vara rastlös. Det krävs tålamod. Och jag måste erkänna att jag inte är van vid den typen av ”långsam” fotografering som landskapsfoto ändå är. Så förutom fysisk träning krävs det också en del mental träning för att ställa om. För jag känner mig själv. Jag kommer bli rastlös. Jag kommer känna att det är en effort att gå upp på den där kullen. Gå upp innan soluppgång. Det kommer till och med ibland bli en effort att gå ur bilen (man kan ju bara veva ned rutan och få en tillräckligt bra bild?). Så jag behöver ändra mitt mindset. Hur jag tänker för att den här utmaningen ska gå så bra som jag vill. Jag behöver bli en landskapsfotograf fullt ut. Inte bara ändra mitt motiv när jag fotograferar. When I wake up it’s pitch black. I’m starting to regret it a bit. Should I really do this? Go all night? Should not I just sleep a little? It’s so nice and warm in the sleeping bag. And I’m so tired … I fall asleep for a minute and then wake up and say to myself that I need to do this, I’m landscape photographer now. I get dressed in the light from my cellphone. Pack my backpack with a few bars, camera, water, cola and pizza. I put on the headlamp and then I start walking. It’s really dark and I can’t barely fint the hotel at all. Shit, I can’t even find where the trail starts and I do not have time to go the wrong way. I should of course have checked this before when it was light out there, but when the choice was to get some sleep or go a few kilometers extra and look for the way it didn’t feel so difficult. Jumped into my car (a Toyota Rav 4) and put on a playlist with good music and started driving. I had two lakes that looked cool on the map. The area around it was namely very flat and rather dull. After only a half hour I saw an alpaca at the roadside. So cool! But I could not stay because there was traffic behind me and nowhere to park the car safely so I continued. I think that if I see one this quickly, there must surely be more. When it was time for lunch Alfredo set up the table this nice on the locations we were at. När jag är tillbaka vid hotellet igen är klockan 10 på morgonen. Det betyder 10 timmas effort för en bild (som inte ens blev som jag hade tänkt mig pga molnen). Det är tufft att vara landskapsfotograf! Trots mina förberedelser på gymmet innan resan är jag helt slut när jag kommer ned så jag går in på hotellet och beställer en drink, tar av mig skorna och halvlägger mig i soffan i loungen. Det är ju ändå julafton! Efter lunch går jag tillbaka till bilen och sover några timmar. Min kropp känns helt förstörd efter nattens äventyr. Hotellet har ett spa så jag bokar en massage (det gör att jag dessutom får köra hela vägen fram till hotellet, tack och lov jag hade inte orkat gå den kilometern). Eftersom jag är helt slut så känner jag att det får räcka med bilder för idag och äter en trerätters julmiddag i restaurangen och ägnar resten av kvällen att läsa Susan Sontag i soffan i loungen. Sedan sover jag i bilen utanför hotellet. But so far we’re only halfway through this project and the next part of the trip was very different. Although I traveled alone for over a month (with the time in New York) I never really felt lonely. Not for a second. Not even when I didn’t have wifi for several days in the desert. I park in the parking lot a kilometer from the hotel. The guy that controls the boom where it determines who gets to drive all the way to the hotel or not says I should probably count on a 4-5 hour hike up to the lookout point. I don’t dare to tell him that I’m going alone in the middle of the night. It’s not allowed. But what do you do for a good picture? I’m landscape photographer now. Then you have to do that. I eat two slices of my pizza I brought from Puerto Natales. This is my Christmas present to myself. Eating pizza for breakfast on Christmas Eve at the Mirador Torres. Then I blow up the mattress and crawl into my sleeping bag. 9:33 pm, two and a half hours of sleep before I have to start walking. The sun rises around 4:50 am. Then I realize that I have to get gas. And I can’t do it in Torres Del Paine. This can only be done in Puerto Natales, far away from there. So tough, but if I will be able to explore more of the park, I need more gas. So I go to Puerto Natales again to fill my car. I feel that I want to treat myself after this morning’s effort, so I look up the most luxurious hotel I can find video poker website, The Singular and go there and eat breakfast. Then I sit and work a little in their lounge before I drive back to Torres Del Paine. Looking through the pictures and do some editing. To catch up with editing during the trip is really an advantage because I never have time when I am back again, and then the pictures are just lying on a hard drive somewhere. What I like most about editing images is that it is an opportunity for a personal imagery. You can put your personal touch on your photos. I like a little darker, dreamy, analog tone. Not too much contrast or too colorful. After lunch I go back and it’s really a great day. I get a little spontaneous and decide to hurry back up to the Mirador Torres again to get another chance at the nice pictures of the towers. When I arrived at the guard and the chain I say to him that I’m going to have dinner at the hotel and get to drive all the way. I fly up the mountain in just three hours (and find the right way this time). För att fotografera saltöknen i soluppgången ställde jag klockan på 04:30 och vadade sedan ut i en översvämmad öken i timmar för att fånga det perfekta ljuset. We go on to a lagoon at high altitude. Here I get dropped off and must hike a trail, and when I get to the end of a new lagoon the guide says the tour is over and that we’ll go back to the hotel. I am so disappointed. Here I paid extra to have a private photo tour and I’ve only got a standard tourist tour. I realize that if you really want to get good landscape shots, you have to work with people who understand photography for it to be good. Or control everything on your own. Which I regret that I have not done now.
It is impossible to drive on your own in the desert in Bolivia because there are no roads. So you really need to know where you are going. No signal. No GPS. No maps. I must admit that as a pretty hardcore driver I felt defeated here. Sedan inser jag att jag måste tanka. Och det kan man inte göra i Torres Del Paine. Det kan man göra i Puerto Natales, 10 mil därifrån. Så segt men om jag ska kunna utforska mer i parken måste jag ha mer bensin. Så det är bara att bege sig till Puerto Natales igen för att fylla på bensin. Jag känner att jag vill unna mig något efter morgonens ansträngning så jag letar upp det lyxigaste hotellet jag kan hitta, The Singular och åker dit och äter frukost. Sedan sitter jag och jobbar lite i deras lounge innan jag kör tillbaka till Torres Del Paine. Tittar igenom bilder och redigerar lite. Att hinna med det under resan är verkligen en fördel för jag har aldrig tid när jag är tillbaka igen och då blir bilderna bara liggandes på en hårddisk. Jag är inte så himla noga utan redigerar gärna på min laptop. Det jag tycker om mest med att redigera bilder är att det är en möjlighet till ett personligt bildspråk. Du kan sätta din egen touch på dina bilder. Jag gillar en lite mörkare california casino takeover, drömsk, analog ton. Det får inte vara för kontrastrikt eller färgglatt. Efter lunch åker jag tillbaka och det är verkligen en fantastisk dag. Jag blir lite spontan och bestämmer mig för att skynda mig tillbaka upp till Torres Mirador igen för att få en ny chans på fina bilder över tornen. När jag är framme vid vakten och kedjan säger jag lite snyggt att jag ska äta middag på hotellet och får köra hela vägen fram. Sedan har jag fyra timmar på mig att ta mig upp innan det är mörkt. Men jag flyger upp för berget på bara tre timmar (och hittar rätt väg den här gången). So after all these preparations have finally come to the part when I leave. I spent ten days in New York and then jump on a plane that will take me from New York – Lima – Santiago – Punta Arenas, a trip that takes about 24 hours. I checked in my backpack (I had to wrap it in plastic when I had to tie a pair of shoes on the outside, fasten my sleeping bag, tripod and three water bottles and rods for everything to fit), and taking my small backpack as hand luggage where I have camera with accessories and my computer. För att göra research började jag följa oändligt många landskapsfotografer på Instagram. Jag googlade. Kikade på bilder från specifika platser. Bad min assistent hjälpa mig med research. Tog reda på för varje location om den var bäst att fotografera i soluppgång eller solnedgång. Och hur tog man sig egentligen till rätt plats? Kunde man köra dit eller krävs det en hike på åtta timmar? Vilken rutt ska jag köra? Var kan jag bo? Hur gör jag med mat? Vad hinner jag med varje dag? Around 1 am I wake up that everything is so wet! It’s pouring and I don’t know how long I have slept under the open sky in the rain but I crawl under a rock for cover. It helps little but it pours and drips everywhere and then I don’t have a better option so I stay there. I don’t know if I sleep more or if I only exist. It feels like I’m in Survivor. But I am still never unhappy. I’m landscape photographer! It’s just a little rain. And sleepless nights, cold and icy winds of Patagonia. Did you know that the harsh winds have a special name in Patagonia. They say that winds like these don’t exist anywhere else. I have still managed to find a rock that provides decent shelter. I eat a proteinbar. Waiting for sunrise so I can get those STUNNING pictures. I went back to my newfound friend in the outdoor shop and told him about my disappointment and he advised that I could photograph the penguins. Perfect, I thought! Penguins are cool. The next morning, the alarm went off at 05 am. Everything to catch the best light as a landscape photographer. I’m really not a morning person but I looked forward to today’s tour to Taito Geysers because I had seen pictures of that and it really was a place I wanted to shoot at. I was a bit worried when I jumped into the minibus that would leave at 05:30 when they said it took 1 hour and 40 minutes there. Wouldn’t the sun already be up there by then …? I probably would not have believed beforehand that it was necessary to ”hunt” so much when doing landscape photography. I thought maybe it was the same. Head to a beautiful place and you’re done! But Patrik Larsson says that if he gets one good picture from a trip, he is satisfied. Then maybe his bar is a bit higher than mine. But so far I don’t feel that I got a picture that is ”wow”. Many mediocre. Conditions have not been as perfect and as I lost lot of time waiting for my luggage at the start of the journey, I don’t have the ability to stop and wait for the perfect conditions. As Ansel Adams could do. Be at a place in the weeks and not shoot unless the clouds were perfect. Efter att ha betalat entré kör jag mot hotell Torres. Det är så långt du kan köra med din bil om du ska göra en hike till Mirador Torres (utsiktsplatsen för att fotografera de tre tornen som kanske är Patagoniens kändaste landmärke). Min plan från början var att tälta på den sista campingen (1 timmas hike från utsiktsplatsen) natten till julafton för att fotografera bergen i soluppgången på julaftons morgon. Om man är på andra sidan jorden helt ensam på jul måste man göra något spektakulärt en dag som denna. Men eftersom jag inte har något tält så kommer det inte gå. Min nya plan blir istället att gå från hotellet upp till Torres under natten så jag är där lagom till soluppgången. För det är verkligen soluppgången som gäller för det här motivet. Det är då man får det där fantastiska ljuset på bergstopparna. Den klassiska bilden. Och även om jag inte alltid är förtjust i den klassiska bilden så inser jag att det kanske ändå är där jag får börja. Jag har inte kommit så långt i min utveckling som landskapsfotograf så jag kanske behöver ta den klassiska bilden innan jag kan gå vidare och utveckla mitt bildspråk. Jag tror också det är därför jag gärna återvänder till vissa platser. För att ta en ny bild av ett motiv man tidigare fotograferat på ett mer klassiskt sätt. För att utvecklas. Jag brukar tänka att om jag inte gillar bilder jag tog för ett tag sedan så är det för att jag har utvecklats som fotograf. Another interesting thing about this challenge is that it’s the first time I’m traveling on my own. I have traveled a lot but then there have always been others on the trip. Someone in the team, one’s buddy, participants on a photo trip. But it just feels exciting. One more thing that is new. I am not afraid in any way. And it feels good to travel on my own, I will really be able to focus on my mission. Nothing distracts. No one to adjust to. I can live as a landscape photographer full on out. The day after I leave Patagonia. It’s been an awesome adventure where I really challenged myself both physically and mentally, with great success. Although the images may not have been the most amazing, largely because of light and weather conditions online casino bonus 5 jan, I feel happy and proud of myself. I devoted myself to really be a landscape photographer and went all in. I walked for hours up the mountain to capture images, hunted animals and explored. I overcame fears and had lots of new experiences. The fox didn’t show me the way. It led me rather in the opposite direction. I realized when I saw some other people far away. I’m pretty tired by now that I understand that I need to climb 45 minutes the other way over the rocks to get back to the path. Just do it. I’m a landscape photographer after all. Men det kommer aldrig bli mer än en hobby för mig. Det har varit riktigt kul att verkligen få hänge sig åt det och jag kommer att fortsätta göra det emellanåt, för skojs skull. För upplevelsens skull. För äventyret det kan innebära. Men efter en månad på resande fot i stort sett själv så längtar jag efter människor. För det är just det som är det bästa med att fotografera mode och porträtt. Alla nya spännande, inspirerande personer man får träffa. Och jag är nog inte den där perfektionisten som man borde vara som landskapsfotograf. För det läggs stor vikt vid hantverket. Det finns liksom inga ursäkter för ett slarvigt hantverk eftersom det finns få unika ögonblick att fånga som kan vara ursäktande. Jag är en slarvig landskapsfotograf när det gäller hantverket. Jag tar inte fram stativet. Jag använder inte bländare 13 (bara bländare 8). Jag bryr mig inte om horisonten är rak eller sned. Jag sitter inte i timmar med en enda bild i bildbehandlingen.
Men jag behövde äta något innan så jag gick in till cafeét bredvid. Stort misstag att sätta sig ned! Verkligheten kom ikapp mig och jag blev för trött. Jag insåg att det skulle vara idiotiskt att ge sig iväg på en oplanerad och stressig hike på sådär fem timmars rundtripp just nu. Jag fick erkänna mig besegrad. Så jag gick tillbaka till outdoor butiken och bad han i kassan förklara en gång till hur jag gjorde för att ta mig till vykortsbildens plats (för det skulle bara ta någon timma så det kändes som ett mer rimligt uppdrag för kvällen). Sedan frågade jag också om bra restauranger i El Chaltén eftersom jag inte riktigt litar på Tripadvisor och liknande sajter då det oftast bara är turister på de ställena och jag mer är ute efter det lokala, genuina. Och utan att jag riktigt förstått det själv hör jag mig själv fråga honom om han vill göra mig sällskap på middagen. Jag tror mest jag blev så himla glad över att träffa någon som kunde prata engelska bra efter så många dagar av resande på egen hand där jag knappt lyckats beställa mat för att jag inte kan spanska. Men jag tänkte inte på att det var juldagen så det var lite dålig tajming. Jag parkerar på parkeringen en kilometer från hotellet. Killen som styr bommen där det avgörs vilka som får köra hela vägen fram till hotellet eller inte säger att jag ska nog räkna md 4-5 timmars hike upp till utsiktsplatsen. Jag vågar inte berätta för honom att jag ska gå ensam mitt i natten. Det är nämligen inte tillåtet. Men vad gör man inte för bilden? Jag är ju landskapsfotograf nu. Då måste man göra sådant. Jag äter två slicer av min pizza jag tagit med från Puerto Natales. Det är min julklapp till mig själv. Att äta pizza till frukost på julafton vid Mirador Torres. Sedan blåser jag upp liggunderlaget och kryper ned i sovsäcken. 21:33, två och en halv timmas sömn innan jag måste börja gå. Solen går upp runt 04:50. Patrik Larsson kommer hata mig nu men jag hade inget stativ med mig så jag fick fotografera stjärnhimlen med kameran lutad mot en sten igen. Det blev inte jättebra. Jag tror det beror på mitt objektiv. Jag hade behövt mer vidvinkel. Nu blev bilderna mest en mörk himmel med massa stjärnor som var vita prickar. Det blev liksom ingen form på det. Vintergatan syntes inte. Jag fick låna ett 14 mm från en av de brasilianska killarna men det funkade inte på fullformats kamera så det hjälpte ingenting. Jag deppade inte ihop alltför mycket över situationen. Jag hade ju ändå en jättefin stjärnbild från Patagonien sedan tidigare. ”Excuse me sir, is this your wife?” After paying the entrance I go to hotel Torres. That is how far you can drive with your car if you’re doing a hike to Mirador Torres (the place to photograph the three towers that might be one of Patagonia’s most famous landmarks). My plan from the beginning was to camp on the very last camping (1 hour hike from the viewpoint) the night of Christmas Eve to photograph the mountains at sunrise on Christmas morning. If I’m on the other side of the world all alone on Christmas have to do something spectacular on a day like this. But since I don’t have a tent it’s not working out for me. My new plan is in place: to go from the hotel up to Torres during the night so I’ll be there in time for sunrise. That’s when you get that great light on the mountaintops. The classic picture. And although I’m not always the fan of the classic picture, I realize that perhaps it is where I will begin. I haven’t come so far in my development as a landscape photographer so maybe I need to take the classic picture before I can move on and develop my imagery. I also think that’s why I like to return to some places. To take a new picture of a subject previously photographed in a more classic way. In order to develop. I tend to think that if I don’t like the pictures I took before, it’s because I’ve developed as a photographer.
Någonstans i bakgrunden kan jag höra hur flygvärdinnan pratar med han som sitter bredvid mig på planet. Jag var så trött att jag somnade direkt eftersom jag hade flugit i närmare 20 timmar redan så jag noterade inte ens vilka som fanns på min rad utan däckade redan innan planet lyfte. Men när det blir ljust så ligger regnmolnen så tungt över bergen att det inte går att se någonting. Så jag får ge upp och börja gå ned igen. Synd! Here we hiked for one hour to get a top view of a lagoon with flamingo. I väntan på soluppgången äter jag min pizza och dricker colan. Det känns lyxigt! Men det blir ingen fantastisk soluppgång för det är moln överallt och det går knappt få en bild på de tre topparna. Sådan otur! Jag väntar i nästan en timma och fotograferar med jämna mellanrum allteftersom molnen och ljuset ändrar skepnad. Jag bestämmer mig sedan för att gå ned till där de andra människorna befinner sig. Men hur tusan ska jag ta mig ned? Det är brant och löst grus och allteftersom jag går längs eggen för att hitta en möjlig väg ned tänker jag att det här var kanske inte så jättebra situation. Tillslut bestämmer jag mig för taktiken: Hitta ”fasta” stenar i det lösa gruset som jag kan landa på och sedan typ hasa mellan dem. Det tar mig säkert en halvtimma av stor ansträngning att komma ned men jag lyckas trots flera ganska läskiga partier. Jag tänker att jag måste verkligen se till att hitta den rätta stigen på nedvägen för det här är inte jättebra. But I needed to eat something before so I went to the cafe next door. Big mistake to sit down! Reality caught up with me and I was too tired. I realized that it would be foolish to embark on an unplanned and stressful hike on some five-hour round trip right now. I had to admit my defeat. So I went back to the outdoor store and asked the cashier to explain again where I’d find he postcard place (it would only take an hour so it felt like a more reasonable task for the evening). Then I also asked about good restaurants in El Chalten, because I do not really trust TripAdvisor and similar sites, and I was more looking for the local, genuine. Jag har alltid planerat och genomfört mina resor själv. Men kanske var det på grund av tidsbrist, kanske var det för jag blev rädd när jag såg alla varningar om att köra på egen hand i öknen där som gjorde att jag valde att ta hjälp av en resebyrå för denna delen av resan. En resebyrå som inte bara är experter på Sydamerika utan också arrangerar Bruce Percys workshop där. Jag hörde av mig till dem någon månad tidigare och sa att jag var fotograf och väldigt intresserad av att åka till dessa områden och fotografera och önskade att de arrangerade något liknande Bruce workshop fast för mig. Så jag hade inte så jättestor koll på vad som skulle hända när jag väl kom dit.
I go out to the airport again that night to see if my luggage arrived and it has! After so many days without it. So happy! The next morning I went out to the airport to check the status of my luggage. They had no idea where it could be but it would probably show up within 24 hours. One more day! It felt very sad that my plan was crushed because my baggage was gone, yet I could not go without it. I had all my things in my bag. Having been a bit down about it, I decided to take the new tag and adapt to the situation. I had to book a new hotel room for a night, and then I checked on Google Maps in satellite mode to see if there was anything that looked interesting nearby. If I can not go to Torres Del Paine (6 hours away so once I go there I did not have to go back again) so it must be something else nearby. Time to discover! Men än så länge är vi bara halvvägs in i det här projektet och nästa del av resan skulle visa sig bli väldigt kontrastrik. After another night in the car I wake up and begin to drive back to Punta Arenas. The flight to Santiago and Calama leaves early the day after and I would love to be back the night before. I arrive just in rush hour traffic the day before New Year’s Eve. It’s chaos. I think I hate this city. I have booked a hotel to sleep out, shower and be able to do some work properly. They have the worst room service I ever had but at least comfortable beds. Should I really allow myself a hotel and room service as landscape photographer? It feels like I should stay at a lodge and cook up a noodle soup for dinner? I think about those 10 days I slept in the car and decide I deserve this. I ask a couple from Germans if they want me to take a picture of them in front of Torres and then take one for me. I think that’s nice because you never know when you are in that situation when you actually want that image as memory. There are many times I have regretted pictures I have never taken but very often I regretted pictures I have taken. After that, I start to go down. But all the other people are already gone and although I found the beginning of the trail so I soon lose my way again. So what is this? How difficult could it be? I realize that walking in the night is not optimal. Det är omöjligt att köra bil på egen hand i öknen i Bolivia för det finns inga vägar. Så du måste verkligen veta vart du ska. Inga skyltar. Ingen GPS. Inga kartor. Jag måste erkänna som en ganska hardcore bilförare att jag kände mig besegrad här. Two hours later, I was back down again and spend the rest of the day exploring and photographing other sites in the park. I Spend a lot of time chasing alpackas without much success. Still miss that perfect picture of an alpacka. I’m no Annelie Utter . Nöjd med kvällens bilder åkte jag tillbaks till hotellet. Dagen efter hade jag en privat tour uppstyrd redan av resebyrån vilket jag verkligen såg fram emot. So I decided to photograph Mt Fitz Roy like the sunset postcards from the site. A relatively short but very steep hike. Loose gravel again. My legs were burning. Breaths short and rapid. But I must hurry to catch up before the light disappears. At the top, I have a great view. But the clouds means that there will be no spectacular sunset. When I realize that it will not get better, I choose to rush down before it gets too dark. To photograph the salt desert at sunrise I set the alarm on 04:30 am, and then waded out into a flooded desert for hours to catch the perfect light. When I’m back at the hotel again at 10 am. That means it was a 10 hour effort for one picture (which is not even as good as I imagined because of the clouds). It’s tough to be landscape photographer! Despite my preparation in the gym before the trip, I’m exhausted when I get down so I go into the hotel and order a drink, take off my shoes and lay down on the couch in the lounge. It’s still Christmas Eve! After lunch, I go back to the car and sleep for a few hours. My body feels completely destroyed after the night’s adventure. The hotel has a spa nya unlocks full potential, so I book a massage. Since I’m totally exhausted, I feel that it’s enough pictures for today and eat a three-course Christmas dinner in the restaurant and spend the rest of the evening reading Susan Sontag on the sofa in the lounge. Since I sleep in the car outside the hotel. The driver dropped us in the middle of nowhere and in the distance you could see some trees. Otherwise just desert. We started walking. After about 40 minutes we arrived at the forest. When the guide had gone wrong several times. The forest turned out to be a tangle of dead shrubs and some trees. It was disaster. Specially at midday with that contrast in the light. I explained it to the guide who was angry at me and walked ostentatiously in silence with angry steps back to the car where he put on his headphones and stopped talking to me for the rest of the day. But if a landscape photographer is someone who can bring order to the chaos and get us to see places in a new way, highlighting the beauty and with the help of the form to make us feel that the environment is exciting, I can say that success in where the so-called forest had been completely impossible for me. Jag tror det är jättebra att ibland göra något helt annat än det man brukar göra. Att det kommer ge så mycket tillbaks som man kanske inte hade räknat med. Det är något jag definitivt kommer fortsätta med. - Du får ett mindre kaloriintag om man slår ut det på hela veckan. Det kan bidra till att du lättare går ner i vikt, så länge du inte överäter på de dagar när du äter vanligt. Gör du det förlorar du effekten. Förutom viktnedgång tror man att dieten kan ha flera positiva effekter på hälsan. Den nya fastedieten 5:2 innebär att du fastar två dagar i veckan och äter som vanligt de andra fem dagarna. De dagar som du fastar är inte heller några svältdagar, utan du får lov att äta 500-600 kalorier per dag. Dieten kan göra att du går ner i vikt, vanligt är att man förlorar runt ett halvt kilo per vecka. Det beror på ett mindre kaloriintag menar Kerstin Brismar, kostforskare och professor i diabetesforskning vid Karolinska institutet, som har satt sig in i vad dieten innebär. - Man ska komma ihåg att de flesta studier som redovisats har gjorts på möss. Men studier på apor och människor visar att insulinutsöndringen blir mindre och insulinkänsligheten ökar. Blodfetter, blodsocker och blodtryck påverkas positivt, det kan minska risken för hjärt-kärlsjukdomar, säger Kerstin Brismar.
0 Comments
Leave a Reply. |